torsdag
2010-07-29 @ 22:55:06 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (1)
jag tror mest det handlar om kvällsångest
skriver, raderar, suddar ut, skriver, raderar och suddar ut
minns när jag kände igen mig själv i låttexter fyllda av klicheér
och nu förtiden tror jag knappt att spegeln känner igen mig
saknar, föraktar och avundas er mest hela tiden
borde lära mig hur jag ska spendera mitt liv

torsdag
2010-07-02 @ 00:21:13 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (0)
ibland, när jag inte kan somna i min ensamhet, sitter jag och gör listor i mitt huvud. listor på saker jag ska köpa, listor på saker jag kanske inte borde köpa, listor på vad jag ska göra imorgon och listor på folk som jag är lite småförtjust i. den sistnämnda listan brukar alltid ändra sig, det beror lite på vad jag vart på för humör under dagen eller vilken film/serie jag sett. jag gillar ibland att leka med det i tanken, att träffa någon som finns på listan och börja lipa. inte för att jag tror att jag skulle göra det, varken träffa eller lipa men när jag var i göteborg hemma hos elin för snart två veckor sedan så gick vi inne i nordstan och det fanns en liten samling småflickor vid den där scenen som står där inne någonstans. det var alexander rybak som skulle spela och helt plötsligt blev jag superkär i honom igen precis som när han var eurovision förra året och jag satt hemma i min ensamhet och hade låten på repeat.

herregud, vad har hänt med min musiksmak egentligen? förr i tiden, under min högstadie och gymnasietid så lyssnade jag på mycket musik, bra musik. lånade till och med skivor på biblioteket för att utöka min musiksmak och jag hade faktiskt hyffsad koll skulle jag själv vilja påstå. och sen en dag, antagligen detta året, så insåg jag att det där med musik la jag av med för länge sen. finns ingen idé att ens försöka. för nuförtiden görs inte musik på samma sätt. nuförtiden är finns en artist i ett år och försvinner sedan spårlöst eller så gör man som lars och håkan och försöker sälja skivor till folk som dom tror att dom behöver. nej, det där är ett avslutat kapitel för mig ungefär samtidigt som jag upptäckte att mitt indiehjärta sprack började jag faktiskt inse att det finns andra genrer inom musik.

jag orkar knappt se en hel konsert för jag gillar inte trängsel och jag gillar inte det här utdragna med att gå ut från scenen och låtsas vara klar och sedan komma in igen. varför måste det vara så? det är det jag hatar mest när jag är på konsert, det och att håkan envisas med att sluta med låten 'nu kan du få mig så lätt', sämsta valet. jag vet inte om det är att jag blivit gammal eller bara tråkig och trist. men livet är rätt bittert ändå och man kommer aldrig vara nöjd, tro mig, jag känner en hel del bitterfittor som bara klagar på det ena och det andra. livet blir vad man gör det till och kan man inte hitta vissa ljuspunkter så skiter sig allt.

vad som skulle vända upp och ner på mig och mitt gråa trista ensamma liv är om dom skulle lägga ner text-tv för det är för mig som musik är för dom flesta och jag tror inte riktigt på er som säger att nyheter, det kan man läsa på internet.

...
2010-06-01 @ 22:13:31 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (1)
när jag har tråkigt och egentligen borde vika tvätt så sitter jag och går igenom gamla kompisar på facebook. eller gamla och gamla, jag antar att vi fortfarande är kompisar bara att vi av någon anledning aldrig hörs längre eftersom alla är så upptagna på sina håll. jag kollar igenom deras bilder och känner bara hur avundsjukan växer i min kropp. dels för att dom ser så snygga och fräscha ut på sina bilder och dels för att dom verkar ha fullt upp med sina liv. själv brukar jag spendera mina lediga kvällar framför datorn chattandes med elina, min nygamla vän. för hon är den enda jag regelbundet har kontakten med om man bortser att jag alltid chattar med min familj. (dock inte min syster längre då hon av någon anledning gick och skaffade sig ett liv för några månader sedan)

dom flesta av mina vänner befinner sig i norge, vilket gör att jag verkligen måste ta mig dit nu när jag börjat jobba igen och johan och theo behöver lite tid för sig själva.  men jag förmår mig aldrig att ta den tiden det tar att kolla upp tider och priser för att ta mig dit och jag vet att det gör mig till en dålig vän eftersom jag själv sitter hemma och hatar vänner som inte förmår sig att ta dom två timmar det tar att ta sig hit ifrån trollhättan.

här om dagen fick jag ett mejl ifrån ewelina, det kändes så skönt att få ett mejl där hon skriver att hon saknar mig och jag saknar henne. jag minns fortfarande hur vi fick kontakt med varandra, hur jag gick fram till henne i skolan och alla våra håkan konserter. och det finns ingen anledning för mig att längre säga att jag inte har råd eller tid att åka för jag har tid och jag kommer ha råd, kanske inte när min första lön efter mammaledigheten kommer, men i sånna fall efter att den andra lönen kommer.

och jag har gett mig den på att medverka när min kompis elin fyller 21 i augusti, om inte så på själva födelsedagen men i alla fall omkring dom dagarna, för jag kan inte längre skylla på en nyfödd bebis eller dålig kommunikation. för jag ska försöka ta tag i att bygga upp dom vänskapsband som jag försummat.

när jag gick i gymnasiet brukade jag hänga med några tjejer, det var vi som var så olika varandra med ändå lyckades skapa oss ett eget gäng och jag minns sista året när vi sakta bröts upp och jag började umgås med några andra i klassen. det kändes som frihet och jag var inte längre lika begränsad till samma människor.

det jag alltid saknat har vart en riktig bästa kompis, en sån man berättar allt för, eller i alla fall delar av allt. fast jag vet inte direkt om det har vart en stor saknad, eftersom jag haft så fina vänner under olika perioder av mitt liv. jag har en tendens att börja hata mina vänner efter ett tag, för dom har saker jag saknar, dom är alltid så snygga och fräscha, dom lever ett liv som jag aldrig skulle våga. ibland undrar jag om dom känner likadant om mig, eller om sina egna vänner. för man har en tendens att alltid vilja ha mer än man själv har, att vilja ha det någon annan har och tycka att ens eget liv går som på rutin. en ond cirkel man aldrig kan bryta.

jag trivs bra i sällskap av min familj, min mamma och pappa, jag älskar att umgås med dom och jag lipar som ett barn när vi skiljs efter en helg tillsammans. tanken på att dom kommer bli gamla och dö slog mig för några månader sedan. jag har så svårt att ha den framföhållningen, eftersom jag själv ibland känner mig som tolv igen och alltid kommer ha mina föräldrar där. så känner jag inte för någon av dom vänner jag har, jag är inte rädd att förlora dom eftersom dom inte alltid vart där, dom har inte vart med mig när jag lärde mig gå eller när jag sa mina första ord.

min äldsta vän heter helena, vi har känt varandra i nio år, efter det kommer elina, vi har också känt varandra i nio år. imorgon kommer hon hit, elina, och jag är så rädd över hur hon ska tycka att jag bor, att hon ska tycka det är fult. för sån är jag. jag har så svårt att ha över folk eftersom det känns som dom ska granska varenda liten vrå efter smuts, eller undra hur fan vi tänkte när vi inredde det mesta i vitt. jag är så rädd att folk ska se ner på mig och snacka skit bakom min rygg att jag oftast väljer att hellre vara själv än att umgås med någon alls inom mitt område.

det är så svårt det där med vänner, vem man kan lita på, vem man ska dumpa och vem man ska hålla fast vid. och det går i perioder vilka man umgås med, vilka man hatar och vilka man verkligen tycker om.

men det kommer nog gå bra imorgon ändå. i värsta fall får elina en snabbgenomgång av lägenheten med ytterkläderna på innan vi går och dricker kaffe någonstans.


jag och ewelina under hultsfredsfestivalen när jag bodde i hultsfred. jag undrar vart den sjalen tagit vägen.
...
2010-04-09 @ 22:35:13 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (0)
kom på mig själv här om dagen att sakna den där stunden i livet då man kunde skicka kryptiska sms till varandra, bara ett ord eller en mening utan någon som helst innerbörd. eller så betyde dom där orden eller meningarna mer än vad man vågade tro. en gång fick jag meningen 'you're the smell after the rain' skickat till mig och jag gick i taket av att inte veta om det betyde något, var helt meningslöst och om det var bra eller dåligt? själv älskar jag doften av att nyfallet regn på morgonen, det luktar liksom skog och påminner mig om när jag var mindre.

jag saknar det verkligen, själv älskade jag att citera rader ur låttexter. rader som satt sig i min ryggrad och bara väntade på att få skickas till rätt personer. jag är rädd att om jag börjar igen så kan det misstolkas, tolkas för mycket eller så tror folk bara att jag i allmänhet är dum i huvudet. jag tycker det är ett så fint sätt att förklara för en kompis att man finns här men inte använda dom exakta orden, visa att det är inte alltid så självklart utan ibland bara saker och ting är. tyvärr lyssnar jag inte så mycket på musik eller läser så mycket inspirerande texter längre, så dom där fina smsen skulle snabbt dö ut.

i vintras när första snön föll skickade jag i vanlig ordning ett sms till en gammal vän med orden 'som du kanske redan sett, första snön kom inatt' enbart för att detta är en gammal, men mycket fin tradition. tyvärr pratar vi väldigt sällan nu för tiden, näst intill aldrig faktiskt. jag fick mitt liv och hon fick sitt och ibland är det nog så det måste bli.

jag önskar jag hade någon bra bild som kunde representera denna tiden av mitt liv, jag är bra på att sortera ut och radera bilder som jag inte längre vill ska ta upp plats i mitt liv. men jag kommer alltid bära med mig minnena resten av mitt liv tills dom bleknar, precis som ett gammalt fotografi skulle gjort.

The saddest part of a broken heart
isn't the ending so much as the start
onsdag
2010-04-07 @ 20:52:59 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (1)
är förundrad över att folk över huvud taget (lär mig aldrig om ordet sitter ihop, eller om det inte sitter ihop eller om det bara halvt sitter ihop) läser min blogg. ungefär som johan säger så är det bara en dagbok fast på internet. jag förstår att folk som känner mig läser för att ha lite koll, folk som känner mig halvt läser för att kolla vad jag har för mig nu för tiden och folk som hatar mig läser väl antagligen för att gotta sig i mitt misslyckande.

helgen var fin, trollhättan är fint. jag saknar att bo där, har vart borta alldeles för många år nu känns det som. skulle vara skönt att komma tillbaka hem och bara kunna vara. jag har lite svårt för det där att förstå att jag nu är vuxen, att jag är inte längre 12 år. vissa dagar känns det fantastiskt att faktiskt kunna säga att man är vuxen, andra dagar orkar jag inte ens förstå att jag får aldrig mer tillbaka min ungdom.

jag vet att allting ordnar sig, det gör det alltid
...
2010-03-12 @ 14:48:59 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (0)
jag har tröttnat på alla som hela tiden bara klagar, hela den här det-är-mest-synd-om-mig-attityden. det räcker med att man råkar säga att man sov lite dåligt inatt så är det igång, för då har den andra personen alltid sovit dåligt, kan inte sova bra, sover helt plötsligt aldrig. det värsta med dessa människor är att dom är sjukt självupptagna! dom märker det verkligen inte själva, utan påpekar alltid att dom behöver tid för sig själva, måste vara själva, har inte tagit hand om sig själva på länge, har inte ens tänkt på sig själva på ett bra tag. dom försöker alltid bräcka allting, hela tiden. det är skillnad på bitterfittor och bitterfittor. om ni bara slutar vara så självupptagna så märker ni att ni bara tänker på er själva och orsakar er själva problem genom er taskiga attityd. punkt
...
2010-03-10 @ 12:59:38 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (0)
jo, och så hatar jag alla snygga indiebrudar som vet hur man klär sig
vänner
2010-03-10 @ 12:48:22 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (1)
en sak som kan störa mig är när mina vänner går och skaffar sig bättre vänner och så sitter jag där, fortfarande med vänner men ingen som är sådär min allra bästa vän. jaha, och vem ska jag dela all min lycka och all min sorg med? för vem vill berätta allt för någon som bara är en vän, som ändå sedan går och skvallrar. jag förstår att man inte lever under samma villkor längre, att man förändras och inte delar livet på samma sätt som innan. och jag går inte på allt snack om att johan är min nya bästa vän, för jag vill gärna hålla isär begreppen pojkvän och vän. hur gör man för att skaffa nya vänner eller försöka uppgradera sig i status med dom vänner man redan har? för jag tar inte för mig, jag vill inte vara en pain in the ass som hör av mig hela tiden till den grad att dom tillslut slutar höra av sig. jag är en bitterfitta när jag umgås med dom vänner jag har, verkligen bitter. ibland undrar jag hur dom står ut med mig över huvud taget. kanske för att jag är en söt vän, samtidigt som jag är världens sämsta vän. jag hör aldrig av mig, jag anstränger mig inte så mycket till att hålla kontakten över huvud taget. för jag tänker att oavsett vad som händer så har man fortfarande varandra. man behöver inte höras jämt, man behöver inte spendera varje sekund tillsammans för att man ska räknas som vänner. och det är den filosofin som har gjort att jag hamnar längst ner på listan. det är inte det att jag tar dom för givet, för det gör jag inte. när jag väl anstränger mig, så anstränger jag mig. man vill ju inte vara en dålig vän, men jag lyckas alltid komma tillbaka till det facket. kanske det är så att jag inte behöver en bästa vän, jag kanske helt enkelt nöjer mig med att ha dom vänner som jag har, på det där avståndet som gör att man aldrig riktigt lyckas komma varandra in på skinnet.

såhär spenderade vi alla våra dagar en gång i tiden
minnen
2010-03-07 @ 22:39:30 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (0)
när jag är ensam hemma, speciellt på kvällarna, så börjar jag tänka på saker jag saknar. det är väldigt sällan människor jag saknar, utan vissa platser, vissa stunder, vissa upplevelser. och även om jag kanske inte alltid vill tillbaka, så finns alltid den där tanken 'om'. det fanns en tid i mitt liv då jag satte låtar till allting, bara för att kunna relatera minnet till en låt eller låten till ett minne. ibland lyckades det, ibland inte. och ibland hatar jag att sitta och kolla på gamla kort och verkligen längta ihjäl mig till att få uppleva något liknande igen, känna samma känslor igen. mitt minne har dom senaste åren blivit så fruktansvärt bra att jag kan komma ihåg små detaljer, komma ihåg den exakta känslan och komma ihåg vad jag tänkte. jag vill inte säga att jag är olycklig, för det är jag inte, men jag vill inte heller säga att jag är lycklig. jag är lycklig över theo, men där slutar det också. och även om jag lärt mig uppskatta livet och allt som hör till så känner jag bara att jag ibland vill lämna allting (inte theo) och börja om på nytt, på ett nytt ställe, med nya möjligheter.
torsdag
2010-03-04 @ 11:58:53 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (1)
häromdagen, när jag var hos tandläkaren, så satt jag och funderade på varför jag aldrig har uppsatt hår längre, förr levde jag med håret i en tofs, oavsett hur kort håret var. då var jag fortfarande blond och nu är jag brunett och känner att om jag inte har håret uppsatt ser jag fan inte klok ut. haha. ska se till att färga mina clipons också så att jag kan använda det när elin kommer nästa vecka, så har jag någon som kan hjälpa mig sätta i det.

ser förövrigt fram till att elin kommer nästa vecka! jag levde ju i stort sett hemma hos henne när vi bodde i hultsfred (yes, jag har bott i hultsfred ett år av mitt liv, inte alla som gjort det) och om 2 månader ska vi på popadelica tillsammans, precis som 2008. och det påminner mig om att jag börjar jobba om 2 månader, inte alls lika kul. skulle gärna kunna tänka mig vara hemmafru på heltid. även om jag redan har ett jobb så letar jag efter något annat, helst i göteborg eller i närheten. skulle vara skönt att komma närmre familjen. fast på ett sätt vill jag bo kvar ett år till i jönköping, dels så att johan inte ska få så jävla mycket hjälp med theo av sin familj (haha, det låter konstigt, men jag har haft theo själv här i jönköping och jag vill att johan ska uppleva samma isolering, om man kan kalla det så) för flyttar vi till göteborg nu så kommer johan inte alls uppleva samma sak som jag, och det känns orättvist. samtidigt så vill jag flytta så fort som möjligt för att theo ska få träffa sina släktingar mer ofta. men som sagt, först gäller det att få jobb och sedan lägenhet.

nu är det en liten pojke här som tröttnat på stekpannan han leker med.

later
today
2010-02-28 @ 22:44:48 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (0)
någon dag i veckan ska jag ta tag i mitt hår, köpa mörkbrun och färga håret, passa på att färga ögonbryn och ögonfransar, kanske testa att locka håret. fast min locktång ligger uppe på vinden, kanske får skippa det där med att locka håret ändå. jag hoppas resultatet blir så fint att jag inte ångrar mig efteråt och hatar allt och alla och gråter över mitt hår, det har ju hänt några gånger innan. om jag tänker efter så handlar den sotuationen inte bara om mitt hår, kan handla om precis vad som helst.

ibland känns det trist att veta att en dag måste jag ta tag i allting, hitta en utbildning som jag känner ger mig någonting, hitta ett jobb som ger mig pengar. fast det där med pengar är nog inte så viktigt ändå, så länge jag trivs med vad jag gör. funderar på att utbilda mig till något inom handel, men varför göra det när jag egentligen bara kan gå och be om jobb utan utbildning och antagligen få jobbet? det är det som tar emot, att utbilda mig, skaffa studieskulder och veta att det i slutändan alltid handlar om kontakter.

egentligen är det inte så mycket jag vill göra med mitt liv, jag trivs rätt bra ändå, med hela situationen. även om det finns saker jag ångrar så kommer det aldrig bli ogjort och även om jag har drömmar så är dom inte realistiska. jag känner mig stolt som insett att jag kan inte göra vad som helst, kan inte bli vad som helst för jag har inte ork till det, har ingen egentlig lust till att pusha mig själv tills jag stupar.

jag ägnar mina dagar till att söka jobb på västkusten, leka hemmafru och uppfylla en liten pojkes största drömmar, för en dag ska jag säga till theo att han kan bli precis vad han vill, för det tror jag på.

god morgon
2010-02-24 @ 09:01:20 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (2)
jag gillar inte att somna ensam, theo ligger alltid redan och sover och när jag väl beger mig mot sängen så kan jag inte med att släcka alla lampor eller stänga av datorn. jag får alltid för mig att det är någon i eller påväg in i lägenheten, eller att det spökar. det är sjukt jobbigt att ensam försöka intala sig själv att det inte är någonting, att jag bara hittar på. jag tror inte på spöken, för det man inte tror på kan inte finnas och kan därför inte skrämma mig mitt i natten, så resonerar jag. ändå sover jag inte bra när jag sover ensam. efter ett tag la jag theo bredvid mig, för det är så fridfullt att vakna till och se när han ligger och sover och andas tungt (och möjligen snarkar mig i örat)
...
2010-02-23 @ 12:22:17 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (1)
en sak som jag tror folk har missuppfattat är min ekonomiska situation, varför folk nu över huvudtaget skulle vara intresserade av den och prata om den och varför jag nu överhuvudtaget ska behöva försvara mig. nej, jag är inte fattig, nej, jag är inte rik. jag tror till och med att skulle jag och johan gå isär, så skulle jag och theo klara oss på enbart min inkomst nu under föräldrarledigheten. förlåt om ni har missuppfattat det hela, men det stör mig bara när folk tror att man lever knapert enbart för att man inte känner för att lägga tusen kronor på något onödigt.
nöjd?
2010-02-16 @ 19:10:17 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (4)
jag har alltid haft svårt för att släppa saker, det är både positivt och negativt, för det mesta är det nog negativt. dessa saker kan vara allt från händelser och personer till minnen och materiella saker (dock gäller det inte kläder). jag har även alltid tänkt att jag kommer vara den tjejen som både fettsuger mig här och där och förstorar brösten, vilket skulle gå på runt 100.000 och skulle ta mig 8 år att spara ihop till om jag fortfarande vill kunna spendera pengar där emellan. för det är så lätt att säga att man ska vara nöjd med vad man har, vara nöjd med vem man är men det är inte lika lätt att leva upp till all denna nöjdhet. vill man egentligen inte vara mer än nöjd? nu skulle jag nog aldrig våga plastikoperera mig, trots att mina bröst är näst intill obefintliga och min mage är som en bulldeg med bristningar och det är ju billigare att intala sig själv att man faktiskt nöjer sig. men jag har alltid haft svårt för det där med att nöja mig.

note to self:
2010-02-11 @ 15:11:43 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (1)
borde bli snygg
...
2010-02-07 @ 22:27:00 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (2)
hatar mig själv lite för att jag inte har brunt och snyggt hår och kanske en liten lugg på det
...
2010-02-01 @ 15:19:28 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (1)
vill
vara
elin
kling
...
2010-01-30 @ 18:48:50 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (0)
understimulerad och oinspirerad och jag har hunnit med en tupplur
birthday
2010-01-29 @ 18:00:56 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (1)
det råkar vara min födelsedag om ungefär 24 dagar, alltså min födelsedag. inte en liten pojke som heter theo eller en stor pojke som heter johan, utan en söt flicka som heter therése. detta innebär alltså att presenter som köpes bör vara till födesedagsbarnet, alltså jag. och jag förstår att folk tycker det är kul att köpa presenter till den lilla pojken, men han blir faktiskt lika glad över att leka med presentpappret som är ifrån mina presenter. eller så kan jag alternativt ställa upp på att theo får lite presenter när jag fyller år om jag får lite presenter när han fyller år, det måste ju vara rättvist.

sen så finns det lite saker jag önskar mig, högst upp ligger det där jävla gympakortet som måste fixas men som min ekonomi (och min lata sida) inte riktigt tillåter förräns i slutet av mars, och då känns det bara onödigt och soffpotatistherése har redan etablerat sig i soffan. så snälla rara någon, ett gympakort är väl inte så fel att ge bort?
en önskelista kan skickas på begäran till alla som känner sig träffade.
punkt
2010-01-21 @ 20:49:41 / Permalänk till inlägget / tankar / Kommentarer (1)
jag fick frågan idag om varför jag inte använder punkt
och egentligen är det rätt enkelt
jag gillar inte det självklara slutet på en mening
en symbol som föralltid visar att meningen är slut
förövrigt har jag börjat som smått att kolla efter jobb i göteborg

« Äldre inlägg
Nyare inlägg »