när jag är ensam hemma, speciellt på kvällarna, så börjar jag tänka på saker jag saknar. det är väldigt sällan människor jag saknar, utan vissa platser, vissa stunder, vissa upplevelser. och även om jag kanske inte alltid vill tillbaka, så finns alltid den där tanken 'om'. det fanns en tid i mitt liv då jag satte låtar till allting, bara för att kunna relatera minnet till en låt eller låten till ett minne. ibland lyckades det, ibland inte. och ibland hatar jag att sitta och kolla på gamla kort och verkligen längta ihjäl mig till att få uppleva något liknande igen, känna samma känslor igen. mitt minne har dom senaste åren blivit så fruktansvärt bra att jag kan komma ihåg små detaljer, komma ihåg den exakta känslan och komma ihåg vad jag tänkte. jag vill inte säga att jag är olycklig, för det är jag inte, men jag vill inte heller säga att jag är lycklig. jag är lycklig över theo, men där slutar det också. och även om jag lärt mig uppskatta livet och allt som hör till så känner jag bara att jag ibland vill lämna allting (inte theo) och börja om på nytt, på ett nytt ställe, med nya möjligheter.