jag gillar inte att somna ensam, theo ligger alltid redan och sover och när jag väl beger mig mot sängen så kan jag inte med att släcka alla lampor eller stänga av datorn. jag får alltid för mig att det är någon i eller påväg in i lägenheten, eller att det spökar. det är sjukt jobbigt att ensam försöka intala sig själv att det inte är någonting, att jag bara hittar på. jag tror inte på spöken, för det man inte tror på kan inte finnas och kan därför inte skrämma mig mitt i natten, så resonerar jag. ändå sover jag inte bra när jag sover ensam. efter ett tag la jag theo bredvid mig, för det är så fridfullt att vakna till och se när han ligger och sover och andas tungt (och möjligen snarkar mig i örat)