det finns vissa stunder då jag och theo inte riktigt tycker om varandra. det är när jag vill att han ska sova och han somnar, när jag bär honom, men vaknar såfort jag lägger honom i sängen och så kan det hålla på. han somnar när jag bär honom, vaknar när jag lägger ner honom. det tog mig över en timma att få honom att somna nu på eftermiddagen, han vägrade läggas ner i sängen, han vägrade sitta och leka, han var bara ledsen. och jag blir frustrerad för allt jag kan göra är att gå och bära på en liten kille som väger 12 kilo. det bästa är när han väl går med på att somna i sin säng och jag kan vila ryggen. det är vid sånna här tillfällen man ångrar att han blivit van vid att bli buren, och tro mig, jag har försökt att bara lägga honom i sängen och försöka få honom att somna där, men det är så svårt när han ställer sig upp och gallskriker allt vad han har så tårarna sprutar och ansiktet blir rött av ilska. enda gången han vägrar somna bärandes är när han ska somna för kvällen, då vill han gärna somna liggandes i min säng och gosa. det positiva man får ut av den jävla stunden det tar att få honom att somna är väl att han kommer vakna och vara glad och vilja leka en hel del. det är lite jobbigt ibland att jag är hans favorit.

fick i alla fall sovmorgon till halv åtta imorse, det är ju alltid något.