...
2010-06-01 @ 22:13:31 / tankar / Kommentarer (1)
när jag har tråkigt och egentligen borde vika tvätt så sitter jag och går igenom gamla kompisar på facebook. eller gamla och gamla, jag antar att vi fortfarande är kompisar bara att vi av någon anledning aldrig hörs längre eftersom alla är så upptagna på sina håll. jag kollar igenom deras bilder och känner bara hur avundsjukan växer i min kropp. dels för att dom ser så snygga och fräscha ut på sina bilder och dels för att dom verkar ha fullt upp med sina liv. själv brukar jag spendera mina lediga kvällar framför datorn chattandes med elina, min nygamla vän. för hon är den enda jag regelbundet har kontakten med om man bortser att jag alltid chattar med min familj. (dock inte min syster längre då hon av någon anledning gick och skaffade sig ett liv för några månader sedan)

dom flesta av mina vänner befinner sig i norge, vilket gör att jag verkligen måste ta mig dit nu när jag börjat jobba igen och johan och theo behöver lite tid för sig själva.  men jag förmår mig aldrig att ta den tiden det tar att kolla upp tider och priser för att ta mig dit och jag vet att det gör mig till en dålig vän eftersom jag själv sitter hemma och hatar vänner som inte förmår sig att ta dom två timmar det tar att ta sig hit ifrån trollhättan.

här om dagen fick jag ett mejl ifrån ewelina, det kändes så skönt att få ett mejl där hon skriver att hon saknar mig och jag saknar henne. jag minns fortfarande hur vi fick kontakt med varandra, hur jag gick fram till henne i skolan och alla våra håkan konserter. och det finns ingen anledning för mig att längre säga att jag inte har råd eller tid att åka för jag har tid och jag kommer ha råd, kanske inte när min första lön efter mammaledigheten kommer, men i sånna fall efter att den andra lönen kommer.

och jag har gett mig den på att medverka när min kompis elin fyller 21 i augusti, om inte så på själva födelsedagen men i alla fall omkring dom dagarna, för jag kan inte längre skylla på en nyfödd bebis eller dålig kommunikation. för jag ska försöka ta tag i att bygga upp dom vänskapsband som jag försummat.

när jag gick i gymnasiet brukade jag hänga med några tjejer, det var vi som var så olika varandra med ändå lyckades skapa oss ett eget gäng och jag minns sista året när vi sakta bröts upp och jag började umgås med några andra i klassen. det kändes som frihet och jag var inte längre lika begränsad till samma människor.

det jag alltid saknat har vart en riktig bästa kompis, en sån man berättar allt för, eller i alla fall delar av allt. fast jag vet inte direkt om det har vart en stor saknad, eftersom jag haft så fina vänner under olika perioder av mitt liv. jag har en tendens att börja hata mina vänner efter ett tag, för dom har saker jag saknar, dom är alltid så snygga och fräscha, dom lever ett liv som jag aldrig skulle våga. ibland undrar jag om dom känner likadant om mig, eller om sina egna vänner. för man har en tendens att alltid vilja ha mer än man själv har, att vilja ha det någon annan har och tycka att ens eget liv går som på rutin. en ond cirkel man aldrig kan bryta.

jag trivs bra i sällskap av min familj, min mamma och pappa, jag älskar att umgås med dom och jag lipar som ett barn när vi skiljs efter en helg tillsammans. tanken på att dom kommer bli gamla och dö slog mig för några månader sedan. jag har så svårt att ha den framföhållningen, eftersom jag själv ibland känner mig som tolv igen och alltid kommer ha mina föräldrar där. så känner jag inte för någon av dom vänner jag har, jag är inte rädd att förlora dom eftersom dom inte alltid vart där, dom har inte vart med mig när jag lärde mig gå eller när jag sa mina första ord.

min äldsta vän heter helena, vi har känt varandra i nio år, efter det kommer elina, vi har också känt varandra i nio år. imorgon kommer hon hit, elina, och jag är så rädd över hur hon ska tycka att jag bor, att hon ska tycka det är fult. för sån är jag. jag har så svårt att ha över folk eftersom det känns som dom ska granska varenda liten vrå efter smuts, eller undra hur fan vi tänkte när vi inredde det mesta i vitt. jag är så rädd att folk ska se ner på mig och snacka skit bakom min rygg att jag oftast väljer att hellre vara själv än att umgås med någon alls inom mitt område.

det är så svårt det där med vänner, vem man kan lita på, vem man ska dumpa och vem man ska hålla fast vid. och det går i perioder vilka man umgås med, vilka man hatar och vilka man verkligen tycker om.

men det kommer nog gå bra imorgon ändå. i värsta fall får elina en snabbgenomgång av lägenheten med ytterkläderna på innan vi går och dricker kaffe någonstans.


jag och ewelina under hultsfredsfestivalen när jag bodde i hultsfred. jag undrar vart den sjalen tagit vägen.

1 kommentarer hittills skriv en kommentar du också

mamma tycker den 2010-06-02 kl 23:01:52;

Sjalen finns i trollhättan någonstans på 263:an

 

Kommentera inlägget här:





Kom ihåg mig?
« Äldre inlägg
Nyare inlägg »