har svårt för folk som hela tiden klagar över hur synd det är om dom och hur dåligt dom hela tiden mår.
har svårt för folk som skryter om hur bra livet är och hur bra dom hela tiden mår.

imorses vid åtta kom en målare hit och påbörjade jobbet med hallen, det är fint. han tänkte att han skulle måla toalettdörren vit också. på dörren hängde min fina toalettskylt, handmålad och fin i porslin inköpt på tradera för kanske 50 kronor. den gick sönder, jag var ledsen en liten stund när jag kom hem, så stolt som jag vart över den skylten. men sen kände jag bara att det var ju inte med flit som han hade sönder den, den satt ju rätt så hårt fast på dörren med dubbelhäftad tejp och han är faktiskt snäll som kommer hit och målar och fixar vår hall fin. så det ledsna gick snabbt över till att undra hur målaren kände sig. tänk om han förväntade sig en utskällning när han kom tillbaka, skulle han ens våga komma tillbaka? jag somnade på soffan i två timmar och under dessa två timmar var han tillbaka och bad om ursäkt och johan sa att det inte gjorde någonting eftersom vår hall blir så fin.

imorgon kommer han tillbaka igen och ska fixa det sista, imorgon är det ettårskontroll på bvc för theo och imorgon så ska jag även till tandläkaren och kanske få en ny tand? eller ska dom dra ut på processen ännu mer? för sånt vet jag att dom gillar att göra. få en att komma på massa onödiga undersökningar för att dra ut på processen och å in mer pengar. men tji fick dom! för det är inte ens jag som betalar allt det här, det är nämligen inte mitt fel. det är en tandläkarmiss sedan flera år tillbaka. jajamän, jag har haft en trasig tand som sakta med säkert infekterat mitt tandkött och tandrot till den grad att tandläkaren var förvånad över att jag inte dött av så ont det egentligen skulle göra. men jag är stark, eller så har det att göra med att infektionen har haft 5 år på sig att växa och har alltid vart där så att jag vant mig.

i alla fall så kan theo nuförtiden ta sig lite kortare promenader vaggandes som en pingvin med ett evigt tjutande ifrån munnen. jag tror att han är stolt över sig själv.



såhär utmattad var jag idag att jag sov 2 timmar på soffan
fast jag tror faktiskt johan överdrev lite med tiden, själv hade jag ingen koll på klockan.

insåg ifrån tidigare bildinlägg att jag borde nog färga håret, men hur tråkigt är inte det?

som svar till elinas kommentar att jag borde visa bilder på köket så kan jag säga att ni inte vill se bilder på köket, det har säkert inte renoverats sen 10 år tillbaka och allt ser bara så 90-tal ut. själv vill inte vår hyresvärd renovera förens 12årsgränsen har gått (är det 12 år det måste gå innan dom renoverar?) eftersom det ser tillräckligt fräscht ut. så vi får se, bir vi kvar när renoveringen ska fixas så kanske, bara kanske, kan vi vara med och påverka vissa delar.

igår var vi och kollade på djuren i stadsparken, theo avr inte lika intresserad av djuren som att han själv fick stå och trycka sig mot staketet och gå runt där. den killen vet hur man roar sig själv. förögrigt tog han sina första steg idag (ni kan ju gissa vem som frenetiskt försökte få honom att gå om och om igen utan att lyckas), så nu hoppas jag att det går fort och att han iaf kan ta några till steg innan sin ettårsdag.



jag kan inte riktigt det där med att se bra ut på helt spontana bilder. haha

jag vet att jag är världens sämsta bloggare och detta har väl sina orsaker. främst för att jag börjat jobba igen och när jag inte jobbar så söker jag jobb. känns som hela livet helt plötsligt går ut på att jobba. jag kan ju inte direkt påstå att den fina sommaren kommit hit till jönköping än, vissa dagar är det varmt och vindstilla, men vart är den där solen som oftast brukar komma med värmen? här om dagen så var det så dimmigt ute att vi knappt kunde se den stora tegelbyggnaden några meter ifrån vår lägenhet.

balkongen är fixad, så nu kan theo vara där ute utan att riskera att vare sig slänga ner saker, frysa ihjäl på betonggolvet eller hamna i kläm med sina små fötter. vi lägger ner lagom med mycket tid på en lägenhet som vi bara hyr, men det är viktigt att man ska trivas tycker jag.

i ren ångest, dagarna innan jag skulle börja jobba, fick jag panik och började söka varje kvalificerat jobb jag kunde hitta i stockholm! av alla ställen, jag som vill närmre min familj och väljer att söka jobb på andra sidan av sverige. helt sjukt. men paniken la sig efter jag väl började jobba igen och insåg att det var ju inte så ångestladdat som jag hade fått för mig.

så, i nästa inlägg lägger jag upp lite bilder.