ibland, när jag inte kan somna i min ensamhet, sitter jag och gör listor i mitt huvud. listor på saker jag ska köpa, listor på saker jag kanske inte borde köpa, listor på vad jag ska göra imorgon och listor på folk som jag är lite småförtjust i. den sistnämnda listan brukar alltid ändra sig, det beror lite på vad jag vart på för humör under dagen eller vilken film/serie jag sett. jag gillar ibland att leka med det i tanken, att träffa någon som finns på listan och börja lipa. inte för att jag tror att jag skulle göra det, varken träffa eller lipa men när jag var i göteborg hemma hos elin för snart två veckor sedan så gick vi inne i nordstan och det fanns en liten samling småflickor vid den där scenen som står där inne någonstans. det var alexander rybak som skulle spela och helt plötsligt blev jag superkär i honom igen precis som när han var eurovision förra året och jag satt hemma i min ensamhet och hade låten på repeat.

herregud, vad har hänt med min musiksmak egentligen? förr i tiden, under min högstadie och gymnasietid så lyssnade jag på mycket musik, bra musik. lånade till och med skivor på biblioteket för att utöka min musiksmak och jag hade faktiskt hyffsad koll skulle jag själv vilja påstå. och sen en dag, antagligen detta året, så insåg jag att det där med musik la jag av med för länge sen. finns ingen idé att ens försöka. för nuförtiden görs inte musik på samma sätt. nuförtiden är finns en artist i ett år och försvinner sedan spårlöst eller så gör man som lars och håkan och försöker sälja skivor till folk som dom tror att dom behöver. nej, det där är ett avslutat kapitel för mig ungefär samtidigt som jag upptäckte att mitt indiehjärta sprack började jag faktiskt inse att det finns andra genrer inom musik.

jag orkar knappt se en hel konsert för jag gillar inte trängsel och jag gillar inte det här utdragna med att gå ut från scenen och låtsas vara klar och sedan komma in igen. varför måste det vara så? det är det jag hatar mest när jag är på konsert, det och att håkan envisas med att sluta med låten 'nu kan du få mig så lätt', sämsta valet. jag vet inte om det är att jag blivit gammal eller bara tråkig och trist. men livet är rätt bittert ändå och man kommer aldrig vara nöjd, tro mig, jag känner en hel del bitterfittor som bara klagar på det ena och det andra. livet blir vad man gör det till och kan man inte hitta vissa ljuspunkter så skiter sig allt.

vad som skulle vända upp och ner på mig och mitt gråa trista ensamma liv är om dom skulle lägga ner text-tv för det är för mig som musik är för dom flesta och jag tror inte riktigt på er som säger att nyheter, det kan man läsa på internet.