jag glömmer alltid av att själv äta varje gång theo äter sin frukost, enbart för att jag är helt uppe i att han ska få sin underbara frukost, liknande hotellfrukost och tycka att jag är världens bästa mamma. och sen kommer vi till den stunden efter theo ätit, då jag plockat bort, diskat av och tvättat av theo, den där stunden då jag inte riktigt vet vad jag ska göra. är jag hungrig, borde jag äta? svar: ja.

är det någon som har testat att skaffa sig ett barn som älskar sin mamma så mycket (enbart på grund av den underbara frukost han får varje morgon) att han bokstavligt talat klänger sig fast i mitt ben, följer varje rörelse jag gör, gråter såfort jag går en meter ifrån honom. detta gör att min frukost blir ett projekt. först måste jag lyfta med theo in i köket, ta med mig någon leksak som han inte alls är intresserad av, nej, för han vill leka med tallrikar och köksknivar, mycket mer intressant. samtidigt ska jag fixa med min frukost, underhålla theo, stressa lite för mycket så hälften går fel. sedan måste jag bära in theo i vardagrummet (jag gillar att äta frukost framför teven) och springa och hämta min mat, samtidigt som theo får panik och skyndar sig efter.

kommer tillbaka in i vardagsrummet och måste hitta lämplig plats att ställa frukosten (vi har inte skaffat soffbord än, det är på ingång) springa och trösta en liten pojke som undrar varför hans mamma så desperat vill lämna honom (jo, han tror att varje gång jag försvinner så kommer jag aldrig mer tillbaka) vilket gör att jag glömmer av min frukost och upptäcker den senare när theo tycker det är en bra idé att äta upp den, varpå jag flyger upp och säger 'usch theo, nejnejnej!' och då blir han ledsen igen.

tröstar lite och sätter honom bland sina leksaker och ska äta min frukost då theo tycker att det är skitkul att klänga på mamma, enbart för att hon håller på med någonting. det tar några timmar att äta upp frukosten, alternativt några sekunder då jag slänger den i mig. när jag ätit upp så tycker inte theo att jag är lika rolig längre, nej, då ska man fram och pilla på teve och öppna lådor och leta sladdar och störa pappa som sover för han jobbat natt.

och sen är det dags för theos lunch, vilket gör att jag glömmer äta lunch själv och inser efteråt att jag är hungrig och så börjar allt om igen. kanske ska lägga ner det där med att vara världens bästa mamma, det är ett heltids jobb vill jag lova.