någon dag i veckan ska jag ta tag i mitt hår, köpa mörkbrun och färga håret, passa på att färga ögonbryn och ögonfransar, kanske testa att locka håret. fast min locktång ligger uppe på vinden, kanske får skippa det där med att locka håret ändå. jag hoppas resultatet blir så fint att jag inte ångrar mig efteråt och hatar allt och alla och gråter över mitt hår, det har ju hänt några gånger innan. om jag tänker efter så handlar den sotuationen inte bara om mitt hår, kan handla om precis vad som helst.

ibland känns det trist att veta att en dag måste jag ta tag i allting, hitta en utbildning som jag känner ger mig någonting, hitta ett jobb som ger mig pengar. fast det där med pengar är nog inte så viktigt ändå, så länge jag trivs med vad jag gör. funderar på att utbilda mig till något inom handel, men varför göra det när jag egentligen bara kan gå och be om jobb utan utbildning och antagligen få jobbet? det är det som tar emot, att utbilda mig, skaffa studieskulder och veta att det i slutändan alltid handlar om kontakter.

egentligen är det inte så mycket jag vill göra med mitt liv, jag trivs rätt bra ändå, med hela situationen. även om det finns saker jag ångrar så kommer det aldrig bli ogjort och även om jag har drömmar så är dom inte realistiska. jag känner mig stolt som insett att jag kan inte göra vad som helst, kan inte bli vad som helst för jag har inte ork till det, har ingen egentlig lust till att pusha mig själv tills jag stupar.

jag ägnar mina dagar till att söka jobb på västkusten, leka hemmafru och uppfylla en liten pojkes största drömmar, för en dag ska jag säga till theo att han kan bli precis vad han vill, för det tror jag på.